Piercing över trettio – mitt val och mina tankar

Jag har alltid tyckt om kroppssmycken. Redan som tonåring drömde jag om att bära ringar i öronen som inte bara var de klassiska silversakerna från guldsmedsbutiken. Livet kom emellan, som det ofta gör, och det dröjde många år innan jag faktiskt tog steget. Nu, långt efter trettio, sitter jag med en liten ring i näsan och känner mig mer hemma i min egen kropp än på länge.

Många föreställer sig att piercing hör ungdomen till, att det är en trend som bleknar i takt med att man blir vuxen. Den bilden stämmer inte alls med verkligheten. Det finns gott om människor i alla åldrar som bär kroppssmycken, och motiven skiljer sig ofta åt. För min del handlar det om ett medvetet val att uttrycka den jag är, inte om ett ungdomligt uppror.

När jag berättade för mina närmaste att jag tänkte boka tid hos en piercare möttes jag av allt från nyfikna frågor till uppmuntrande kommentarer. En del trodde att jag skämtade, andra funderade på om jag inte var lite gammal för det. Det fick mig att tänka igenom beslutet en extra gång, men beslutet kändes helt rätt ändå.

Beslutet och den långa vägen dit

Beslutet att skaffa en piercing mognade fram under flera års tid. Jag började med att följa olika studior på sociala medier, läsa recensioner och jämföra priser. Det handlade aldrig om en impuls. Jag ville hitta en piercare som jobbade hygieniskt, hade erfarenhet och tog sig tid att förklara hur själva ingreppet går till. Det kändes viktigt att göra det ordentligt, inte minst för att huden inte längre läker lika snabbt som när jag var tjugo.

En kväll när jag lyssnade på bra poddar om livsstil och reflekterade över åren som gått, bestämde jag mig. Det var inte en dramatisk insikt utan en lugn bekräftelse på något jag burit på länge. Jag bokade tid, nervös och förväntansfull på samma gång.

Reaktioner från familj och vänner

De närmaste reagerade förvånansvärt positivt. Min sambo tyckte att det var kul att jag vågade, och mina vänner i gemenskapen online skickade hjärtliga hejarop och uppmuntrande ord. Min mamma däremot behövde lite tid på sig. Hon hade svårt att se mig som något annat än den lilla flicka hon uppfostrat, och en liten metallbit i näsan kändes främmande för hennes bild av mig.

Det som förvånade mig mest var att flera kollegor på jobbet faktiskt var nyfikna snarare än dömande. Vissa berättade om egna erfarenheter av tatueringar och piercingar, och andra erkände att de själva hade funderat på att göra något liknande. Det skapade samtal som annars aldrig hade uppstått, och jag insåg att ålder sällan är det hinder människor tror att det är.

Smärta, läkning och den egna kroppen

Själva ingreppet gick snabbare och gjorde mindre ont än jag hade föreställt mig. Piercaren var noggrann, förklarade varje steg och bad mig att andas lugnt. Efteråt fick jag tydliga instruktioner om rengöring och vad jag borde undvika under läkningsperioden. Jag följde råden till punkt och pricka, och efter några veckor var allt läkt utan komplikationer.

Det som skiljer sig från att pierca sig som yngre är framför allt att huden är mindre elastisk och att man är mer noggrann med hygienen. Jag upptäckte också att jag hade lättare att hantera den lilla stress som en ny piercing innebär, eftersom jag är mer trygg i mig själv nu. Smärtan var obehaglig men inte outhärdlig, ungefär som ett snabbt nyp eller en blodprovstagning.

Skillnaden mellan att pierca sig ung och vuxen

När man är ung ligger motivationen ofta i grupptryck eller trender. Som över trettio bär man på andra erfarenheter och en annan självbild. Jag valde min plats, storlek och stil noggrant, och jag vet exakt varför jag ville ha just den här piercingsen. Det är ingen grej som växer ur mig om några år; det är ett permanent val som passar den jag är och den jag vill fortsätta att vara.

Det finns också en ekonomisk aspekt. Som vuxen har jag råd att gå till en seriös studio istället för att chansa hos en kompis bakom köksbordet. Jag kan investera i smycken av bra kvalitet som inte irriterar huden, och jag har tid att gå på de uppföljningsbesök som krävs. Allt detta gör att upplevelsen blir säkrare och mer hållbar.

För dig som funderar i samma ålder

Om du går i tankarna att skaffa en piercing men tvekar på grund av åldern, vill jag uppmuntra dig att lyssna på din egen känsla. År är bara en siffra, och det finns ingen åldersgräns för att vilja smycka sin kropp. Välj en piercare med gott rykte, förbered alla frågor du har och ta det lugnt med läkningen.

Fundera över om du vill ha ett diskret smycke eller något mer synligt. Tänk efter om det ska synas på jobbet eller bara i privata sammanhang. Genom att reda ut sådana frågor i förväg blir det enklare att välja rätt plats och typ av smycke. Jag rekommenderar också att du sover på beslutet i minst en vecka, för att vara säker på att det verkligen är ditt val och inte bara en nyckfull tanke.

Jag ångrar mitt beslut en sekund och bär min lilla ring varje dag med stolthet. Den påminner mig om att det aldrig är för sent att göra något som gör en glad, oavsett vad andra kanske tycker eller tänker om saken.

Myt	Verklighet
Piercing passar bara unga	Vuxna i alla åldrar piercar sig
Det syns alltid på jobbet	Många arbetsplatser tillåter diskreta smycken
Äldre hud läker sämre	Läkningen tar längre men fungerar bra med rätt vård
Det är en ungdomsgrej	Det är ett personligt uttryck oavsett ålder
Man måste välja stort och synligt	Små och diskreta alternativ finns för alla smaker

Hör av dig gärna till mig via kommentarsfältet nedan om du vill dela din egen historia eller bara säga hej. Jag älskar samtal om kroppsuttryck, stil och att hitta sin egen väg genom livet, och jag ser fram emot att höra från andra som utforskar samma ämne. Fler inlägg om ämnet är på väg, så håll utkik här på bloggen.