Vad mina tatueringar säger om mig
Jag har samlat bläck på huden i snart ett decennium, och varje motiv bär på ett minne eller en känsla som jag valt att göra permanent. Tatueringar är för mig inte bara dekoration – de är en fortsättning av de dagboksanteckningar jag alltid har skrivit, fast på ett sätt som följer med mig genom rummet.
När jag ser tillbaka på mina första val inser jag hur mycket de speglade den jag var då: osäker, sökande och med ett behov av att markera en vändpunkt i livet. Idag, med flera motiv samlade längs armar, ben och revben, ser jag tydligare hur stilen mognat och hur mina värderingar flyttat sig.
Det som slog mig när jag började reflektera var att mina tatueringar bildar en sorts självbiografi. En fjäril vid handleden minner mig om en sommar i skärgården, en sköldpadda på vänster axel påminner om min systers husdjur som försvann, och en runa kring handleden förankrar mig i min nordiska bakgrund.
Många frågar mig om jag ångrar något, och ärligt talat har svaret förändrats med åren. Här tänkte jag gå igenom vad varje motiv representerar, hur min syn på dem utvecklats och vad jag skulle säga till den som står inför sitt första besök i en studio.
Den första bläcket – ett val av mod
Min första tatuering gjorde jag tjugotre år gammal, under en period då jag just flyttat hemifrån och kände att jag behövde bevisa något för mig själv. Det var en liten kompassros på foten, ett motiv som kändes tryggt och tidlöst. Jag valde den svart, utan skuggning, för att den skulle smälta in snarare än att skrika.
Smärtan var inte så illa som jag befarat, men känslan av att lämna studion med något permanent var overklig. Den kvällen spegelvände jag mig ofta och försökte förstå att det faktiskt satt där. Det jag lärde mig var att mod inte är brist på rädsla, utan att gå igenom den ändå. Den lilla kompassrosen blev en påminnelse om att jag alltid kan hitta riktningen även när tillvaron känns förvirrande.
Symbolik och motiv som bär berättelser
Varje tatuering jag valt har haft en mer personlig grund än vad själva motivet antyder. En blomma på underarmen symboliserar min mormor som alltid hade pelargoner i fönstret, och en fjäril vid handleden markerar den sommar då jag först reste ensam och upptäckte vad frihet egentligen kunde betyda.
Jag inser att jag sällan valt motiv för deras estetiska skull utan för den historia de kunde bära. Det gör att mina tatueringar ibland kan se osammanhängande ut för en betraktare, men för mig bildar de en kronologi. Precis som en låt kan väcka ett minne, kan en liten stjärna på handleden föra mig tillbaka till en specifik kväll för många år sedan.
| Motiv | Placering | År | Betydelse |
|---|---|---|---|
| Kompassros | Fot | 2014 | Riktning och mod |
| Fjäril | Handled | 2016 | En sommar i skärgården |
| Sköldpadda | Vänster axel | 2018 | Min systers husdjur |
| Blomma | Underarm | 2020 | Min mormor |
| Runa | Handled | 2022 | Nordisk bakgrund |
Placeringens tysta språk
En sak jag inte tänkt på förrän nyligen är hur mycket placeringen av en tatuering också säger om dess betydelse. Mina mer privata motiv sitter där jag lätt kan dölja dem, medan de som firar relationer eller vänskap har fått mer synliga platser.
Det är intressant hur kroppen själv blir ett språk. Ett motiv vid hjärtat känns automatiskt mer intimt än samma motiv på vaden, och en tatuering i nacken kräver mer mod eftersom den är svår att dölja i många yrken. Jag har medvetet valt att hålla de flesta av mina motiv på ställen där jag själv kan se dem varje dag, som en påminnelse snarare än dekoration för omgivningen.
Andras blickar och mina svar
Under årens lopp har jag hört alla möjliga kommentarer, från beundran till ganska närgångna frågor. "Ska du inte bli lärare med sådan där konst på armarna?" fick jag höra av en äldre släkting, medan en kollega på en ny arbetsplats bara nickade och sa att han också hade två stycken.
Jag har lärt mig att inte ta åt mig av andras åsikter, men jag förstår att tatueringar fortfarande bär på olika laddningar beroende på generation och sammanhang. Mitt eget förhållningssätt har blivit att jag gärna berättar om mina motiv om någon frågar, men att jag inte känner mig tvungen att förklara eller försvara dem.
Smärtan som ett minne i sig
En del av upplevelsen som jag inte räknat med är att själva smärtan också blivit ett minne. Varje tatuering bär jag inte bara i huden utan också i kroppens minne av hur det kändes att sitta där i timmar och koncentrera sig på något annat än nålen.
Den första gången var smärtan oväntad och overklig, men den andra gången upptäckte jag att olika ställen på kroppen gör olika ont. Revbenen var tuffast, foten lättare än jag trott. Det finns något renande i att frivilligt utsätta sig för en smärta som man vet kommer att leda till något vackert.
Framtida projekt och nya skisser
Jag har redan bestämt mig för att jag vill ha en till tatuering, även om jag inte vet exakt vad det ska vara. Kanske något som sammanfattar de senaste åren, eller kanske något som markerar nästa stora förändring som ännu inte hänt.
Jag har en liten skissbok där jag samlar idéer, och varje gång jag ser ett motiv som tilltalar mig skriver jag ner det. En tatuering bör aldrig vara ett impulsköp, det ska få mogna. Tills vidare njuter jag av att bära de jag har, och av att veta att huden berättar en historia som ständigt växer.
Kroppen som ett levande dagbok
Om jag sammanfattar vad mina tatueringar säger om mig så är det att jag är en person som behöver synliga påminnelser om sådant som är viktigt. Jag är inte så verbal att jag säger högt vad jag bryr mig om, men huden gör det åt mig i alla väder.
De säger också att jag är rotad i min historia – familj, resor, relationer. Ingenting är valt för att imponera, allt är valt för att betyda något. Det är därför tatueringar fortsätter att fascinera mig: de är en av få saker vi kan göra med vår kropp som verkligen varar, förändras med oss och berättar vem vi har varit.
Saker mina tatueringar har lärt mig:
- Att mod ofta handlar om att fortsätta fast man är rädd
- Att historier kan bäras på fler sätt än i ord
- Att smärta ibland är en del av det vackra
- Att tiden mognar även de val vi gör på huden
Att tänka på innan man tatuerar sig:
- Välj en studio med gott rykte och tydlig hygien
- Tänk på att motivet följer dig resten av livet
- Låt aldrig någon annan välja åt dig
- Ge dig själv tid att mogna i beslutet
För mig har bläcket blivit ett sätt att bära med mig de delar av mitt liv som format mig mest, ett pågående samtal med mig själv genom åren. Jag tror att det är därför jag aldrig tröttnar på att lägga till nya rader i den berättelsen, även om det ibland tar år innan nästa kapitel känns redo att skrivas.
Funderar du själv på att ta steget eller bara vill läsa fler reflektioner kring kreativa val i vardagen kan du kika in på min blogg där jag samlar tankar om allt från matlagning till musik. Det är ett avslappnat hörn av nätet där jag delar både recept och funderingar kring de små sakerna som formar en vardag.