industrie-bourgogne.org SV
IB industrie-bourgogne.org

Min resa till jobbet förvandlades till något jag längtar efter

För ett år sedan hade jag inte satt min fot på en cykelpedal på nästan tio år. Bilen var mitt självklara val, bussen ett nödvändigt ont när det var halt ute, och promenader var något jag bara gjorde på semester. En morgon i april bestämde jag mig för att pumpa däcken och trampa till kontoret, mest för att bilen var på verkstad.

Det skulle bara bli en tillfällig lösning. Istället blev det starten på en helt ny vardag där jag faktiskt ser fram emot morgnarna. Den här texten handlar om hur jag gick från en trött bilpendlare till en person som längtar efter sadeln varje dag, och vad som krävdes för att jag skulle hitta dit.

Bakgrunden – varför jag ens försökte

Mitt kontor ligger ungefär fyra kilometer från hemmet, en sträcka som tar åtta minuter med bil i normal trafik. Jag hade läst om pendlingens hälsoeffekter och hur stillasittande jobb sliter på kroppen, men ingenting rörde mig förrän min sambo påpekade att jag aldrig var ute i dagsljus.

Samma vecka råkade jag se en kompis Instagram-story där hon cyklade genom stan med ett stort leende. Det såg löjligt enkelt ut och det var precis vad jag behövde för att ta steget. Sagt och gjort, jag hittade min gamla cykel i förrådet och blåste av dammet.

En av mina tidigare texter handlar om hur vi bär våra val på och i kroppen, som till exempel tatueringar jag ångrar. Kärnan är densamma: vissa beslut märks direkt, andra tar längre tid att visa sig.

Första tiden – lärdomar och misslyckanden

Den första veckan var ren överlevnad. Jag glömde vattenflaskan, fick solen rakt i ögonen på en raksträcka och trampade med för hög växel uppför backen vid kyrkan. Det var pinsamt, meningslöst och helt underbart på en gång.

Utrustning visade sig spela stor roll. En sadel som var för hård kunde förstöra en hel dag och en hjälm som skavde gjorde att jag tog av den efter tjugo meter. Mitt bästa köp blev ett par rejäla handskar som skyddade både mot kyla och mot fall.

Jag lärde mig också att ha en plan B. Om jag var för trött, om det ösregnade eller om jag hade ett viktigt möte som krävde skjorta och kavaj tog jag bussen eller tunnelbanan utan dåligt samvete. Cykeln är en gåva, inte en plikt.

Vad som faktiskt förändrades inom mig

Efter tre månader märkte jag att jag inte längre var andfådd när jag kom fram till jobbet. Mina lår hade formats om lite och jag sov djupare på nätterna. Den största förändringen satt dock i huvudet – jag kände mig lugnare, mer fokuserad och jag började lösa små problem redan på vägen.

Jag har också blivit mer social i vardagen. Jag hälsar på grannar jag aldrig sett förut och min lokala barista börjar gissa rätt beställning bara av att han ser mig låsa cykeln. Sådana små band gör en storstad lite mindre anonym.

Jag har dessutom blivit mer observant på detaljer. En gammal väggklocka vid en cykelverkstad, en katt som alltid ligger i samma fönster och doften av nybakat bröd från bageriet på hörnet är sådant man inte ser från en bil.

Musik, tystnad och egna låtar på vägen

Tonen på min pendling förändrades när jag slutade med radio. Jag orkade inte längre med reklaminslagen och pratprogrammet som malde på utan poäng. Istället upptäckte jag hur skönt det är att höra sina egna tankar och vinden runt hörnet.

Ibland kör jag med en spellista, oftast med äldre indielåtar som jag glömt bort. Men den bästa musiken är ändå ljudet av sommardäck mot varm asfalt och ett barn som skrattar någonstans i närheten.

Cykel mot bil, buss eller tåg – en ärlig jämförelse

Jag har testat alla fyra under mitt yrkesliv och det finns tydliga skillnader. Här är min ärliga sammanställning för dig som funderar på att byta färdmedel:

Färdmedel Tid (4 km) Kostnad/månad Motion Frihet Miljöpåverkan
Cykel 18–22 min Låg Hög Hög Mycket låg
Bil 10–15 min i rusning Hög Låg Medel Hög
Buss 20–25 min Medel Låg Medel Medel
Tåg 15–18 min Medel–hög Medel Medel Låg

För mig blev valet enkelt eftersom kontoret ligger nära och jag har tillgång till en bra cykel. Alla har dock olika förutsättningar och det viktigaste är att man väljer ett sätt att röra sig som man trivs med.

Praktiska saker som gör skillnad

Här kommer mina bästa tips för dig som vill börja pendla med cykel:

Säkerhet och utrustning

Vardagsrutiner

Om du har en cykel stående någonstans i förrådet, ge den en chans. Pumpa däcken, ta en tur runt kvarteret och se hur det känns. Du behöver inte bestämma dig för resten av livet, bara för nästa morgon.

Och om du redan cyklar till jobbet, skriv gärna vad som gör din pendling magisk i kommentarerna – jag älskar att höra andras små knep. Dela gärna med dig av dina egna upplevelser, för det finns alltid något nytt att lära av en annan cyklists vardag.