industrie-bourgogne.org SV
IB industrie-bourgogne.org

Mina erfarenheter av att ha flera piercings i örat samtidigt

Jag har alltid gillat uttrycksfulla accessoarer, och för ett par år sedan bestämde jag mig för att utöka mina öronpiercingsar från en enkel helix till en hel kombination. Det hela började med en tragus som jag länge hade sneglat på i spegeln, och snart hade listan vuxit till fyra nya hål inom loppet av några månader.

Att gå från en ensam piercet öra till flera samtidigt är inte bara en estetisk fråga, det påverkar också hur man sover, vilka hörlurar man kan använda och hur vardagen faktiskt fungerar. Jag tänkte dela med mig av hur det gick till, vad jag lärde mig och vad jag önskar att någon hade berättat för mig innan jag satte mig i stolen.

Beslutet och planeringen

Innan jag bokade tid gick jag igenom flera studior och frågade kompisar om rekommendationer. En erfaren piercare tittade på min öronform och hörselgång och föreslog en kombination av helix, flat och conch som skulle harmoniera med min redan befintliga lobe-piercing.

Det är lätt att bli ivrig och boka allt på en gång, men jag insåg ganska snabbt att kroppen behöver tid att återhämta sig mellan varje nytt ingrepp. Jag valde att sprida ut besöken med ungefär fyra veckors mellanrum, dels för att läkningen skulle hinna påbörjas, dels för att jag ville ha möjlighet att byta smycken i lugn och ro.

Saker jag tänkte igenom innan jag tog steget:

Själva stunden i stolen

Själva piercingsmomentet gick förvånansvärt snabbt, men det är en helt annan sak att ligga där och höra nålen susa jämfört med att bara läsa om det. Smärtan varierar beroende på var i örat man piercar, en tragus känns mer som ett hårt tryck medan en helix ger ett skarpare stick.

Jag försökte andas lugnt och fokuserade på att hålla huvudet stilla, något som är svårare än det låter när kroppen instinktivt vill rycka till. Piercaren var tålmodig och förklarade varje steg, vilket gjorde att nervositeten avtog en aning.

Efteråt fick jag rådet att undvika att vrida på smyckena och att hålla området torrt de första dagarna. Jag köpte med mig en liten tub saltlösning och en silikonkudde att sova på, vilket blev min bästa investering under läkningsperioden.

Läkning, sömn och vardagen

Det som överraskade mig mest var hur mycket sömnen påverkades. Att sova på sidan blev en utmaning, och jag lärde mig snabbt att vissa ställen, särskilt en flat piercing, gör ont om man trycker på den under natten. Jag bytte mellan olika resekuddar och hittade till slut en kombination som fungerade.

Hörlurar var ett annat kapitel. Vanliga in-ear-lurar tryckte mot mina conch-piercingsar, och jag fick gå över till over-ear under en period. Musiken jag lyssnade på fick plötsligt en praktisk dimension, och jag upptäckte att min vanliga utrustning inte alls var anpassad för ett öra fullt av metall. Av en slump hamnade jag på en sajt om musik och utrustning som hade bra tips om hörlursalternativ för piercade öron.

Duschning, hårtvätt och konditionsträning krävde också lite planering. Jag lärde mig att hålla håret åt sidan och att inte snurra handduken för hårt mot örat. Små vanor som kändes oviktiga blev plötsligt avgörande för att undvika infektioner.

Smycken, stil och personligt uttryck

När läkningen väl var över började den roliga delen, att välja smycken. Jag fastnade för tunna guldringar i helixen, en liten stjärna i tragus och en diskret opal i conchen. Att mixa metaller och stilar är enklare när örat har flera hål, eftersom varje piercing kan ha sin egen karaktär.

En del vänner tyckte att det såg rörigt ut i början, men efter ett tag insåg de flesta att det fanns en tanke bakom placeringarna. Jag märkte också att jag blev mer kreativ med håret, eftersom vissa frisyrer framhäver piercingsar bättre än andra.

Det är lätt att stirra sig blind på trender på sociala medier, men jag lärde mig att mitt eget öra har en form som inte passar alla stilar. Att utgå från sin egen anatomi är viktigare än att kopiera en kändiss look rakt av.

Reaktioner från omgivningen

Familjens åsikter varierade. Min mamma tyckte att ett hål räckte, min syster ville genast boka tid själv och min partner var mest nyfiken på om det gjorde ont. Jag försökte bemöta alla med samma lugn och förklarade att det för mig handlar om ett personligt uttryck som inte påverkar någon annan.

På jobbet märktes det knappt, eftersom håret oftast täckte de flesta ställen. När någon frågade svarade jag ärligt att det var ett genomtänkt val och inte en impuls. Att kunna berätta om processen och läkningen gjorde att samtalen blev mer intressanta än bara ytliga kommentarer.

En del fördomar dyker fortfarande upp, särskilt från äldre släktingar, men jag har märkt att nyfikenheten oftast vinner över förutfattade meningar. Jag bjuder gärna in till frågor och delar gärna med mig av mina erfarenheter, något som också lett till att flera i min närhet vågat prova själva.

Råd till dig som funderar

Efter flera år och många läkningsperioder vill jag gärna sammanfatta några saker som jag önskar att jag hade vetat innan jag klev in i studion för första gången.

Praktiska saker att ha hemma innan:

Mest av allt handlar det om att lyssna på kroppen och inte stressa fram resultat. Piercingsar är en investering i dig själv, både estetiskt och i form av den tid du lägger på eftervård. Om du vill läsa mer om hur andra ämnen i vardagen kan förändra små vanor rekommenderar jag att du kollar in den här sidan för lite oväntad inspiration. Dela gärna inlägget med någon som funderar på att utöka sin egen samling, och hör av dig i kommentarerna med dina bästa tips kring placering, smycken och läkning.